Who am I?

Vem är jag? Det är en mäktig fråga att ställa sig. Vem är jag egentligen och vad är min uppgift?

När jag tänker på Gud som en stor god pappa så drar jag parallellen med mänskliga fäder. Det finns ingen pappa som vill att det ska gå dåligt för barnet. Det är ingen heller som vill att barnet ska fortsätta vara ett litet barn hela livet. Alltså ska vi vara stolta att tillhöra Honom och ära honom med allt vi är och har.

När vi växer och mognar kommer också våra gåvor att göra detsamma. När vi använder oss av dem kan vi resa oss upp och rakryggade dela med oss av allt det goda. I sången finns just den balansen. Att ha tillräckligt med mod att överlämna allt till Gud och samtidigt resa oss och bli allt vi kan vara till Guds ära.

Vi behöver vara just där vi är och vara precis som vi är tills vi gått vidare. Jag tror inte att någon människa är kvar i det gamla en sekund längre än nödvändigt. Det finns vägar mot större ting och vi kan alla välja att gå vidare när tiden är inne. Den exakta tiden och stunden är det bara Gud som vet och Han lotsar oss lugnt och fint in i det som kommer att välsigna oss rikligen bara vi väljer att låta oss ledas av honom utan att lyssna allt för mycket till människor som har åsikter om det ena eller andra i våra liv.

Om vi ska lyssna till andra människor alls, så ska det som sägs bara vara en bekräftelse på det vi egentligen vet innerst inne. För Gud uppenbarar alltid det som har med våra egna liv att göra, för oss själva först och främst. Någonstans ska det finnas ett gensvar inom oss. Finns inte det gensvaret så är det antingen inte tid för det som sägs ännu eller helt fel av den som sa det.

Det fina med Gud är att han sagt i sitt ord att vi ALLTID ska pröva allt och bara behålla det goda. Om vi är i sammanhang där vi inte tillåts tänka själva och där våra ord, vårt inre, vår tro och vilja inte respekteras, så ska vi ta oss bort därifrån. Gud förmår leda var och en rätt utan hot eller tvång, utan att skynda på eller knuffa oss vidare.

Jag brukar förespråka att försöka reda ut saker med den andre parten, men om det inte går att göra sig förstådd så är det läge att lämna situationen. Det är rent skadligt att stanna kvar där du ständigt känner dig kränkt och inte blir hörd eller förstådd.

Frågan: Vem är jag? … är därför viktig på flera sätt.

För det första ställer det dig i en rätt relation till Gud så att du inser att det inte handlar om vad du har åstadkommit, sagt eller tänkt. Det är en Guds gåva till dig att du är älskad, respekterad, hörd och förstådd.

För det andra gör det att du kan söka dig fram till det som är unikt och specifikt du som du kan vara glad och stolt över. Du är skapad övermåttan underbar och får bruka dig av alla dina gåvor med glädje.

Och till sist gör det att du kan gå rakryggad även om andra inte förstår det du gör, eller om de till och med är elaka mot dig, för du vet vem du är, vad du kan och vad din uppgift är. Då spelar det ingen roll vad andra säger om dig.

Det är en befrielse!

Var välsignad och gå i den kraft som Gud har gett dig,

Anna*

2010/10/31 | Kategorier: Okategoriserade | Tags: Andligt, awesome, äkta, believe, beundransvärd, Existentiella frågor, fantastisk, fri vilja, I am, imponerande, inspiration, kraft, Kristet, life, liv, Musik, stark, Tänkvärt, tro, värdefull, viktig | Lämna en kommentar